Vår väg till bebis i magen (Del 1)

Så där ja då var jag på plats i soffan med datorn i knät.
 
Det hela började några månader innan jag träffade min sambo.
Jag bokade en tid på vårdcentralen för jag tyckte att nu fick det vara nog med finnar och dålig hy, problemet kanske ligger i någon hormonobalans.
Så jag fick tid och de tog lite blodprover osv samt frågade en del om jag hade regelbunden mens, mörk kroppsbehåring osv.
Ehm ja nej mensen hade jag ju inte haft på lite över ett halvår men det var ju helt normalt för min del som aldrig haft regelbunden mens, och ja jo visst hade jag väl några mörka hårstrån under naveln och neråt men inte så jag tänkte så mkt på det.
 
Plötsligt började jag känna att hoppsan sa detta kanske håller på att utveckla sig till nåt mer än bara "Hej jag har dålig hy hjälp mig".
Men iaf, dagarna gick och jag hörde inget från läkaren så jag tänkte att ja då såg väl alla prover bra ut.
Men så kom ett brev från stans fertilitetsklinik om att jag är kallad på kontroll hos deras spec. gynekolog :S
 
Jahaja tänkte jag, vad tusan är detta. Men så åkte jag dit och träffade en jätte trevlig läkare. Upp i gyn.stolen och isär med benen. Min första gyn undersökning ska tilläggas så nervositeten var enorm bara över det.
Fick en halvmeterlång typ dildoliknande ultraljudsmeckanick uppkörd i det allra heligaste och så stod hon där och hummade, mmhmmade och hade sig en stund.
Till slut sa hon "Ser du här, det är som ett pärlband runt på dina äggstockar" Eh ja det gjorde jag ju, men so what? Ska det inte se ut så??
 
På med kläder igen och ut i samtalsrummet. Då kom beskedet. Man ska alltså INTE ha detta pärlband på äggstockarna, för det betyder att man har PCO (polycyctiska ovarier) vilket betyder att man har massa små systor på äggstockarna som gör att de inte släpper ifrån sig ägg, eller bara gör det väldigt sällan.
CHOCK! Jahapp det lät ju inte så kul men då har jag ju förklaring på den oregelbundna mensen iaf.
Sen kom nästa besked - blodproverna...
Det visade sig att dom inte alls var så bra. I enkla slängar så hade jag mer manligt hormon än kvinnligt. Lite av en pojk-flicka alltså, på hormonnivå alltså haha.
Så då blev diagnosen PCOS (polycystisktovarie syndrom) vilket alltså är PCO plus att man har hormonproblem också vilket leder till lite fler komplikationer osv. Man ligger tex i riskzon för massa otrevliga sjukdomar osv samt att hon sa att chansen att få barn den naturliga vägen var ungefär lika med noll...
 
I total chock gick jag därifrån med ett recept på p-piller med extra hormon i som förhoppningsvis skulle fixa till detta lite. Ringde mamma och berättade som det var, jag har ju alltid sagt att OM jag ska ha barn så vill jag adoptera och tydligen tycker min kropp likadant.
Hennes dröm om att bli mormor gick i kras och jag kände livet rasa lite under fötterna. Detta var ju inte alls vad jag förväntade mig när jag bokade ett simpelt besök på vårdcentralen...
 
(Blev visst mer än jag tänkt skrivet så jag delar upp det i omgångar så ni orkar läsa ;P)
 
Efter regn kommer solsken
 



Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback