Förlossningsberättelse

Dagen efter att den där otrevliga läkaren sagt att det minsann inte skulle bli någon igångsättning för det var ju ingen fara med mig så kom ordinarie läkare på ronden.
Hon tittade på mig i nån minut och sen sa hon "Du mår inte alls bra va?! Vi skickar ner dig till förlossningen idag och sätter igång dig för så här kan vi inte ha det!"
Vilken lättnad! Så jag hörde av mig till sambon och sa att idag blir det bebisar! Han kom efter jobbet vid fyra, tiden då vi fått berättat för oss att vi skulle få åka ner. MEN! Så kommer kvällspersonalen in och säger att förlossningen är full så vi får vänta till dagen efter...
Så vi tog en sväng ner till sjukhuscafeterian och åt middag. När vi kom tillbaka sen möts vi av barnmorskan som säger att förlossningen ringt och sagt att de kan ta emot oss nu på en gång!
Vi mer eller mindre sprang ner för att inte bli av med vår plats haha.
 
Klockan åtta på kvällen satte de kateter och fixade i ordning mig på förlossningen. Så tog de hål på hinnorna så vattnet bara forsade ut, väldigt udda känsla måste jag säga haha.
Bm sa att det kunde ta ett tag innan något hände trots att jag varit öppen tre cm i flera veckor. Hon frågade hur jag tänkt med smärtlindring och jag sa att jag ville prova utan...
Det höll ju inte länge kan jag säga, i samma sekund som jag sa det så började ordentliga värkar rulla in med bara någon minuts mellanrum.
Så det blev lustgas, men bara på lägsta dosen vilket jag klarade mig på genom hela förlossningen.
 
Vid halv tio var det skiftbyte så den snälla bm gick hem men lämnade över till en lika bra annan bm. Hon gjorde en undersökning på tappen och utbrast "Oj nu får vi nog hämta in dem som vill vara med för nu är det dags. Vill du krysta så kör på!"
Så in kommer två barnläkare, två undersköterskor och en eller två bm till (minnet är inte det bästa just vid denna tidpunkt för jag låg med lustgas och det var folk överallt i rummet).
Rummet ställs i ordning, de sätter en mätare på tvilling 1 (Adele) huvud för att hålla koll på hur hon mår under krystarbetet. Men den lossnar så de får sätta om den tre ggr innan den fäster som den ska. Detta är ganska smärtsamt då de för upp en stav och händer osv osv och grejar runt där inne samtidigt som man redan har ont av värkarna.
 
Min fina sambo står vid mitt huvud och drar skämt och hejjar på. I mitt lustgasberikade tillstånd blir jag smått schizofren och skrattar läppen av mig åt hans skämt I HUVUDET men utåt sett kommer bara AAAAAAJ!! DET GÅR INTE MEEEER, DET GÖR OOOOONT! Så jag kände mig rätt tvådelad där ett tag haha ;)
Barnmorksorna och alla andra i rummet jobbade på, hjälpte till med andingen och höll koll på alla maskiner osv.
Så säger barnmorskan att nu får jag inte krysta mer! WTF?! Det gör ju skit ont jag vill krysta NU!
Men icke, för då var huvudet ute och jag var tvungen att vänta en värk så man inte tar i och spricker. Men det gjorde jag visst ändå, eller ja läkaren klipte mig någon cm åt sidan för att få ut huvudet utan att spricka vilket jag är glad att hon gjorde så här i efterhand. Hellre lite klippt än helt sprucken!
Jhonny fick snegla ner och såg hennes huvud och sen tog jag i för kung och fosterland och ut for hon :)
En bm ställde sig då och höll fast tvilling 2 (Hailey) i magen så hon inte skulle snurra runt när det plötsligt blev så mkt plats därinne.
Vid detta laget hade Jhonny klippt navelsträngen och jag fått upp Adele på bröstet. Jag skakar helt okontrollerat och svettas som en tok.
Så ska nästa unge ut, jisses amalia ingen vila här inte!
Bm säger att jag ska trycka på vid nästa värk men nu känner jag inte värkarna längre, jag är för trött...
Så Bm med händerna på min mage säger till när värkarna kommer och jag trycker på medan hon vägleder Hailey från utsidan.
 
Nio minuter efter att Adele kom ut så flyger Hailey ut med ett SPLASH som täcker mottagande Bm och golvet med vatten hehe. Jhonny klippte även hennes navelsträng och jag fick två skrynkliga ungar på bröstet. Under hela tiden så hade jag Adele kvar i famnen och skakade som en tok och nu skulle jag plötsligt hålla koll på en till unge haha.
Efter det så säger bm att jag ska krysta igen vid nästa värk. Eh va? Nä det ska bara vara två ungar ju, hinner jag tänka innan hon tillägger "Så vi får ut moderkakan".. Aaah, juste den ska ut också haha...
Ut kom den med ett plopp och sen var allt över.
 
Adele låg tyst och tittade på mig och Jhonny med stora fina ögon från det att hon kom ut och hamnade på mig. Hailey däremot kom ut gallskrikande med helt ihopskrynklat ansikte, tjurig som ett bi. När hon låg på mig hade hon handen knuten under hakan och låg med hårt ihopknipna ögon och tjurig underläpp.
Jag sa lite skämtande till Jhonny att hon ser ut som en tjurig gammal gubbe.
Dumt gjort, för sekunden efter började alla i rummet kommentera om hur lik Adele var sin pappa men att Hailey var en kopia av mig. Va fasen?! Haha hur ska man tolka det liksom haha...
Så Jhonny började ju tokskratta och ja sen dess har vi fått leva med att alla tycker vi har en varsin tvilling och jag ser tydligen ut som en grinig gubbe ;)
 
 
03.07 föddes Adele, 2300g tung och 45cm lång
 
03.16 föddes Hailey, 2310g tung och 46 cm lång
 
 
 



Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback