Idag är jag så sjukt trött på att vara gravid.
Det hela blev för mkt igår kväll när vi lagt oss och jag upptäckte att jag börjat få bristningar på undersidan av magen :(
Fans helvete! Kunde jag inte fått slippa iaf det med tanke på allt annat jag får dras med?!
Okej ja den är jätte liten och ja det är väl väldigt ytligt att bli helt deppig över ngt sånt. Men det är inte bara det utan allt annat också, det här var bara sista droppen som gjorde att allt slog över...

Trött på att vara sjukskriven, stor och klumpig, ont i fogarna, inte kunna ta examen, inte kunna sova, inte kunna röra mig en cm utan enorma sammandragningar och extremt trött på att läcka mjölk som en annan kossa.

Jag vill bara att sista veckorna går fort nu så jag kan få tillbaka min kropp och hälsa.
Alla säger att jag kommer älska mina bristningar och hängpattar när barnen väl kommit. Och fine, så kanske det är men just nu känner jag mest bara bitterhet mot de små aliens där inne som gör detta mot mig...

Så nu har jag klagat färdigt... Dags att försöka vända denna deppiga hormonfyllda tråkdag.

Lila bristning rakt upp genom blindtarmsärret. Vackert...