Under förmiddagen har jag och sambon varit på centralsjukhuset och "roat" oss.

Först var det tillväxtultraljud som stod på schemat. Allt såg bra ut med de små, de har samma mängd fostervatten och väger snudd på samma. Vänster tvilling väger 665 gram och höger väger 640 gram :)

Tydligen betyder det att dem båda ligger på plussidan på någon skala de har vilket var super bra!

 

Efter det åkte vi hem i två timmar innan det var dags för läkarundersökningen på spec. mödravården på sjukhuset. Jag somnade som en stock i soffan medan Jhonny jobbade en stund.

Väl hos läkaren fick vi som vanligt sitta och vänta i typ en halvtimme efter avtalad tid pga personalbrist..

Men iaf, väl inne hos vad hon nu heter så gick vi igenom ultraljudet, kontrollerade mina fogar och mätte livmodertappen för att se så det inte är någon tidig födsel på gång.

 

Satan i gatans helvete vad ont det gjorde kan jag ju bara säga!! Hon satte händerna på blygdbenet (främre fogen) och la snudd på hela sin tyngd. AJ! Däremot kändes det inget när hon kollade fogarna i höfterna så det var ju skönt :)

Kontrollen av livmodertappen var ju ingen direkt trevlig upplevelse heller... Trodde hon skulle köra in halva armen i min innan hon var nöjd, jisses...

Livmodertappen var iaf oförändrad vilket är ett väldigt gott tecken, då har töserna det bra där inne och verkar inte ha några planer på att komma ut riktigt än :)

 

Nu ligger jag i soffan och degar, känner mig helt överkörd idag.

Tvillingarna sparkar och håller igång så hela magen hoppar omkring, fortfarande inte vant mig helt vid att det är något som lever och rör sig där inne hehe.

 

Vad har ni för er?