Jag funderar mycket kring om de kommer att födas för tidigt - vad leder det till för komplikationer då? Tänk om de dör i Plötslig spädbarnsdöd? Kommer de växa på som de ska där inne i magen eller kommer de utveckla "twin transfer syndrome" där de stjäl näring av varandra?

Ja jisses, sånt kan göra mig helt nojjig. Tyvärr inget jag kan göra någonting åt utan något jag bara måste acceptera och hantera om problemen uppstår. Men ändå något man ständigt har i bakhuvudet.

 

Jag har hittills fått fullt CSN då jag varit studerande, men eftersom min utbildning slutar nu den 18:e januari kommer jag efter det att räknas som arbetslös. Jag är 100% sjukskriven pga graviditeten så det finns inte en chans att jag kan ge mig ut och leta jobb...

Visst, sambon har ett fast jobb med bra lön men det känns jätte dumt att jag ska behöva "leva på honom" så att säga. Jag är van att tjäna mina egna pengar och kunna betala alla räkningar mm utan hjälp. Men nu är jag rädd att det kommer bli så att jag får ge alla räkningar till sambon och snällt acceptera det faktum att jag är luspank :(

Visst man får barnbidrag osv sen men det är ju först när barnen är födda och de pengarna kommer ju gå till barnens kläder, blöjjor osv så det är ju inte direkt något jag kan se som en "inkomst".

Ekonomin är nog det jag nojjar mest över för som det ser ut nu vet jag verkligen inte hur detta ska gå...

 

Ja det kan ju verka ytligt men alltså jag hoppas verkligen att jag inte får fler bristningar osv. Jag ställde mig på vågen nyss och den visade en ökning på 10 kg sedan inskrivningen. Det som är skönt är att det inte känns som att jag gått upp så mycket utan det mesta sitter på magen. Sambon tycker det inte ser ut som att jag gått upp någon annanstans än magen och det är ju snällt ;) Även om jag kanske inte helt tror honom, tycker allt att låren blivit lite pluffsiga hehe. Men det gör mig inte så mkt, vikten alltså, inte nu som gravid - hade jag inte varit gravid men gått upp så mkt hade jag haft ångest deluxe! Haha.

Men annars är jag mer orolig för att foglossningen ska bli värre så jag får ännu svårare att gå och röra mig. Det gör ju så jäkla ont!

 

Vi älskar varandra på riktigt, så där verkligen "Detta kommer hålla för evigt!" liksom. MEN - Vad händer när man får barn, dessutom två direkt??? Jo det blir långa jobbiga nätter, skrikande bajsande matmonster som ska ta upp all vår tid.

Vad händer då med oss? Liksom bara vi två? Kommer vi klara av pressen och lyckas hitta de små romantiska stunderna mellan alla blöjbyten? I sure hope so....

 

 

Ja det var lite av det som rör sig i huvudet för tillfället... Skulle kunna rabbla upp massa mer men jag tror ingen av er orkar läsa längre. Applåder om ni ens tagit er så här långt ;)

 

Avslutningsvis vill jag bara tacka min underbara sambo för allt han gör för mig och småtöserna. Masserar ryggen, följer med på varenda undersökning, engagerar sig och läser böcker och forskningar, river och målar om i barnrummet osv osv.

Vad skulle jag göra utan dig min älskling?!

Puss!!