Att veta och förstå är inte samma sak

Jag är gravid, jo men på riktigt så är jag det ifall ni missat det!
Och inte bara med en unge, nej nej här slår vi på stort och kör in två i kaggen på en gång. Så slipper man göra om det sen liksom, hehe.
 
Jag VET att jag är gravid, jag kan allt det teoretiska om hur det går till och vad som händer i kroppen. Herrejisses jag är ju typ sjuksköterska liksom.
Men jag tror inte att jag riktigt FÖRSTÅTT det hela än...
Allt känns fortfarande så väldigt abstrakt och "långt borta från verkligheten" på något vis. Förstår ni vad jag menar?
 
Min mage sväller och jag är större än jag någonsin varit. Trots det och trots alla sparkar dagligen kan jag inte riktigt få hjärnan att ta in det faktum att det beror på att TVÅ minimänniskor växer innuti mig i detta nu.
Dessa minipersoner kommer inom väldigt snar framtid att ploppa ut (okej pressas ut med stor ångest och smärta haha) och vara helt beroende av mig. Jag kommer för all framtid att ha ansvar för någon annan än bara mig själv.
 
Vi har ett helt barnrum färdigt som bara står och väntar, dörren dit är dock oftast stängd för att katten inte ska göra sig alltför bekväm i deras säng osv. Så ibland kommer jag på mig själv med att gå dit, öppna dörren och bara stirra på alla bebissaker där inne och tänka "Vad fasen är detta? Ska vi verkligen ha barn?"
 
Man säger ju att kvinnor blir mamma från dagen de vet att de är gravida medan männen först blir pappor när de håller sitt barn. Jag börjar tro att jag är en man....
 
Vilka är ni där inne??
 



Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback