Hoping for the best, but expecting the worst
Så där ja, nu ser det väl lite bättre ut iaf :)
Det var den 29:e augusti som jag gjorde testet och fick mitt livs chock!
Vi hade fått höra att chansen att vi skulle bli gravida på det naturliga viset var ungefär lika med noll så detta var vi inte beredda på.
Visst hade vi försökt länge och hoppats varenda månad att detta skulle vara den tursamma men tyvärr inte fått något resultat.
Men så gick jag då i lite mer än en vecka med väldans ont i brösten och lite molande mensvärk, så jag gjorde ett test mest på skoj.
Kan bara säga att det tog två sekunder innan det var ett jätte starkt plus i rutan! Så det var bara till att dra en vända till Apoteket igen och köpa ett till prov. Även detta visade positivt.
Ringde sambon som var på jobbet och sen till min mamma. Jag var fortfarande i chock dagen efter när jag fick tag i barnmorskan och blev bokad för ett VUL (vaginalt ultraljud) för att se hur långt gången jag var.
Under VUL:et kom nästa chock. Det var TVÅ små cellklumpar :O
Så det blev till att boka nytt VUL till den 10 oktober för att se hur de utvecklar sig.
Nu är jag alltså i ca vecka 8, cirka därför att det var för tidigt att se exakta veckan sist jag var där.
Jag hade en vecka med extremt illamående då jag mest dejtade toaletten och soffan men det har gått över nu. Däremot är jag ständigt trött och mår allmänt segt i hela kroppen. Ömma och svullna bröst ska vi inte ens tala om, jisses.... hehe ;)
Men nu ser vi fram emot nästa ultraljud och håller tummarna för att de båda små embryona hänger kvar, om inte båda så iaf ett som växer sig starkt och friskt :D
Kram på er // Mammachexet
Trackback
